Jag kan inte somna..
Typiskt när jag ska jobba imorgon.. men det blir ju alltid så av någon anledning? :) Men upp tar jag mig.
Jag sitter och kollar på gamla bilder som jag har på datorn.. vilka minnen..och vad underbart att jag har dom.
Kollar på Elisia när hon va en mycket mindre tjej, Kort på jag och Hamid och våran lilla Emilio..
Sjukhustiden, tiden vi va hemma och allt vi faktist fick uppleva med honom. Jag skulle inte vilja ta bort ett enda minne med han, inte sjukhus-tiden, ingenting. Det är klart att jag önskade inte att Emilio skulle vara sjuk, men om jag skulle önska bort hans hjärtfel skulle vara som att önska bort honom också.. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara. Jag vet inte heller hur jag ska kunna acceptera det som hände, men jag vet att jag klarar av att leva, inte "leva vidare", utan LEVA. När Milo dog så dog ju jag också, men jag har ju min lilla Elisia, och jag lever ju för henne. Hon får ju mitt hjärat att klappa varje dag. Det är hon jag vill göra bra för. Ingen annan, inte mig själv.
Jag vill inte tjäna pengar för mig själv, för att jag ska kunna ha det bra, utan jag vill göra det för henne, för att hon ska kunna ha det bra och hitta på roliga saker med oss och få ut så mycket av barndomen som möjligt är.
Och ibland när jag känner -nej jag orkar inte , så är det nånting som säger i mitt huvud -jo du SKA! För du vet aldrig när tiden ni har tillsammans tar slut och som med Emilio, jag VÄGRAR att ha dåligt samvete för nånting som jag inte gjorde, att jag inte alltid varje dag gav mitt allt, att jag gjorde mitt bästa. Dom säger också att med döden kommer dåligt samvete, men jag har inte upplevt det ännu.. Det är detta jag vill komma fram till, man ska ge sitt allt i livet till sina barn, för det kan inte vara lätt att känna att man gjort/gjorde fel "den där gången..eller "jag skulle gjort si..eller jag skulle inte gjort så.. invecklat men jag hoppas ni förstår.
Nu blev jag sådär djup igen, men det är skönt att få "ut det från mina tankar.
Dagen i övrigt har varit väldigt skön, vi har mest lyssnat på musik och bara varit med lilla elli :)
Hamid tog med henne ut i backen och åkte tefat..han slog sin lilla rumpa =) Tyckte jag va roligt eftersom jag va med om samma sak och råkade göra sönder hennes pulka.. då skrattade han åt mig, men skratta bäst skratta sist ;) Jag ska ta ett varmt bad och hoppas att jag blir sömnig av det.
Ta vara på tiden och va tacksam över det. Natti natt
Jag sitter och kollar på gamla bilder som jag har på datorn.. vilka minnen..och vad underbart att jag har dom.
Kollar på Elisia när hon va en mycket mindre tjej, Kort på jag och Hamid och våran lilla Emilio..
Sjukhustiden, tiden vi va hemma och allt vi faktist fick uppleva med honom. Jag skulle inte vilja ta bort ett enda minne med han, inte sjukhus-tiden, ingenting. Det är klart att jag önskade inte att Emilio skulle vara sjuk, men om jag skulle önska bort hans hjärtfel skulle vara som att önska bort honom också.. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara. Jag vet inte heller hur jag ska kunna acceptera det som hände, men jag vet att jag klarar av att leva, inte "leva vidare", utan LEVA. När Milo dog så dog ju jag också, men jag har ju min lilla Elisia, och jag lever ju för henne. Hon får ju mitt hjärat att klappa varje dag. Det är hon jag vill göra bra för. Ingen annan, inte mig själv.
Jag vill inte tjäna pengar för mig själv, för att jag ska kunna ha det bra, utan jag vill göra det för henne, för att hon ska kunna ha det bra och hitta på roliga saker med oss och få ut så mycket av barndomen som möjligt är.
Och ibland när jag känner -nej jag orkar inte , så är det nånting som säger i mitt huvud -jo du SKA! För du vet aldrig när tiden ni har tillsammans tar slut och som med Emilio, jag VÄGRAR att ha dåligt samvete för nånting som jag inte gjorde, att jag inte alltid varje dag gav mitt allt, att jag gjorde mitt bästa. Dom säger också att med döden kommer dåligt samvete, men jag har inte upplevt det ännu.. Det är detta jag vill komma fram till, man ska ge sitt allt i livet till sina barn, för det kan inte vara lätt att känna att man gjort/gjorde fel "den där gången..eller "jag skulle gjort si..eller jag skulle inte gjort så.. invecklat men jag hoppas ni förstår.
Nu blev jag sådär djup igen, men det är skönt att få "ut det från mina tankar.
Dagen i övrigt har varit väldigt skön, vi har mest lyssnat på musik och bara varit med lilla elli :)
Hamid tog med henne ut i backen och åkte tefat..han slog sin lilla rumpa =) Tyckte jag va roligt eftersom jag va med om samma sak och råkade göra sönder hennes pulka.. då skrattade han åt mig, men skratta bäst skratta sist ;) Jag ska ta ett varmt bad och hoppas att jag blir sömnig av det.
Ta vara på tiden och va tacksam över det. Natti natt
Kommentarer
Postat av: Camilla
Gillar att läsa din blogg Frida, du är en inspiration!
Vettiga tankar och åsikter, och du verkar vara otroligt stark som person! :)
Ville bara säga det! :)
Kram på dig/C
Trackback
