fridaengkvist

Den va så vacker, så fin, så otroligt sorglig.



När Emilio dog blev jag levande död. Den biten av mig som lever vidare är mest Elisia.
Min familj. När vi åkte till kyrkogården i bilen kändes det som att jag skulle spy. När vi kom fram till kyrkogården så höll jag nästan på att göra det, men eftersom att jag är rädd för att spy så kunde jag hålla mig.
När vi går mot kyrkan så började jag skaka så mycket att jag inte kunde stå, prästen kom med vatten och satt och pratade med mig ett tag. Efter ett tag beslutar jag mig för att jag måste gå in.
Jag kan inte ta mig ur det här, tänkte jag. Prästen började gråta när vårat hjärta Elisia började gråta.

Det gör så sjukt jävla ont, varför skulle vi måsta begrava vårat barn?
Älskade lilla-stora Emilio, jag vet att du har det bra och att du hör våra böner. 
gud du rev sönder min själ, men jag kommer aldrig sluta tro.

Vi älskar dig Emilio nu och för alltid, vi träffas snart igen eftersom vi fick reda på att livet är kort den dagen du dog.
 

När morgondagen kommer ska jag tänka på dig med tacksamhet och glädje i mitt hjärta, , att vi fick äran att ta hand om dig, det har betytt mycket. så mycket att jag inte kan beskriva.


Från mamman som blev levande död den dagen du dog.